Barnen har varit lite småsjuka under veckan. Feber och hosta är de krämpor som
vi dras med för stunden.

Nu börjar familjerna också få besked om de får stanna i Sverige eller inte.
Det känns tråkigt att några får stanna och andra inte. Jag skulle helst se att
alla våra barn fick PUT (Permanent Uppehålls Tillstånd) och att vi kunde jobba
vidare med deras utveckling. Nu är det som det är och visst är det ändå bra att
vi lyckas ge barnen en trygg och bra skolmiljö under denna väntan på besked. Jag
kan inte undgå att undra hur framtiden ser ut för de barn som är tvungna att
återvända till sina hemländer. Jag hoppas verkligen att de kan få möjlighet att
uppnå de drömmar som de har. Barnkonventionen skall ge alla barn samma
rättigheter men verkligheten ser så olika ut runtom i världen.

Vi har så smått börjat med utvecklingssamtal för barnen. Föräldrarna är mycket
intresserade för hur det går för barnen i skolan. De tycker det är viktigt att
barnen uppför sig och blir besvikna i de fall där vi meddelar att så är inte
fallet. Dessa samtal ger mig samtidigt mycket information om hur barnens
tidigare skolsituation varit. Några barn har ingen skolbakgrund alls medan
andra har gått i skolan ungefär så som i Sverige. Information om hur skolan
fungerar i de olika länder som finns representerade i klassummet ger mig också
en bättre förståelse för hur barnen uppfattar vår svenska skola. Frihet och
eget ansvar är inget som är självklart för barnen. I många länder/kulturer
existerar en fysisk pennalism som, för mig, känns främmande och oacceptabel.
Föräldrarna är väldigt nyfikna på vår verksamhet och de som besökt oss har samtidigt
fått svar på många av sina frågor. Det är riktigt roligt att höra att deras
samlade intryck av vår verksamhet är mycket positiv.

Personalen från Emådalskolan gjorde i onsdags ett besök på asylboendet. Vi fick
besöka den affär dit man kunde gå som asylsökande för att köpa kläder till sig
själv och sina barn. Föreståndaren berättade om sitt arbete med familjerna som
många gånger saknar kläder till sina barn för det klimat som vi har. Vi
strosade runt lite i korridorerna bland barnen och blev inbjudna till en pappa
och son för att se hur de hade det. Rummet var väldigt sparsamt möblerat med
säng, ett bord och en stol.
Vi avslutade vårt timslånga besök med lite fika och Ulrika som driver
asylboendet berättade om sitt uppdrag och vad hon möter för utmaningar under
sin arbetsdag. Besöket var väldigt lyckat och jag tror att mina kollegor fick
svar på de frågor de hade med sig.

I fredags hade vi elevens val för de lite äldre eleverna på skolan. Fyra
alternativ fanns det. Antingen; bakning, idrott, uteaktivitet eller bild fanns
att välja på. Jag hamnade på bakning. Vi gjorde chokladbollar och mozartkulor.
Gruppen var på ca 20 elever blandade i både ålder och kulturell bakgrund.
Tillfället var mycket lyckat och gav tillfällen för mina barn att komma i
kontakt med andra svensktalande barn. Att det var ett sånt jobb att göra
mozartkulor hade jag fullständigt glömt bort. Vi fick i alla fall ihop så
barnen både kunde ta med hem och så att vi har till hela skolan på alla
hjärtans dag den 14:e. Då kommer skolans alla barn att få lite att smaska på
efter maten.